Full fart i nerförsbacken

Allt har en början, en uppgång, en mitt / höjdpunkt, en nedgång och ett slut. Höjdpunkten för människan ligger väl vid 40-50 någonstans. Jag fyller 60 i slutet av detta år. Statistiskt sett rullar jag alltså nerför i den där kurvan. Den bilden är inte så tilltalande kanske? Skenet bedrar. Den arbetsamma uppförsbacken är ju avverkad. All frigörelse är gjord.  Alla fumliga närkontakter med finniga uppvaktare, alla svettiga skoltimmar, alla darriga jobbinterviuer, alla hetsiga diskussioner om disk, tvätt och rättigheter, alla vaktimmar med sjuka barn – Allt det är gjort nu. Alla dessa dagar med grus i fickorna i uppförsbacken – man gjorde det man måste göra.

Nu – med fartvinden susande i öronsnäckorna går det lättare. Det finns enklare sätt att leva. Man upptäcker att huset inte behöver vara så stort längre och att i den lilla stugan med badbrygga kan man tänka i takt med vågorna. Man behöver inte satsa sin själ i arbetet, på något sätt har man tydligen lärt sig. Man kan göra andra saker, bara för att det är så himla kul. Skriva en dikt, dansa, simma, ta en promenad och plocka kantareller, älska på gräsmattan. Och umgås med barnbarnet. Tänk att vi fick ett – till slut, höll jag på att säga.  Jag känner mig alldeles ny och nyfiken i min roll.

 Kanske på samma sätt som mamma gjorde när hon var 40 och fick sitt första.

IMG_3422.JPG

 

 

 

Annonser

Forever young

Det låter bra. I alla fall sådär med en gång. Att dagens 60-åringar är som gårdagens 40-åringar. Forever young liksom. Vem vill inte vara det? Men är det sant? En snabb överblick i bekantskapskretsen: vi är friska, aktiva, pigga på att ta för oss av nyheter, vi sköter om våra kroppar, motionerar, äter medvetet (vi försöker i alla fall – ibland) och vi blir allt senare mor och farföräldrar (inget vi själva valt men ändå). Ja, jag tror att många av oss känner oss ungefär som vi gjorde för 20 år sedan. Men gör det oss till 40-åringar? Och vad är isåfall 40-åringarna – 20 igen? Och 20-åringarna? Och … 

IMG_3608.jpg
Tillbaka till fosterstadiet igen?

En undersökning i USA har kartlagt 40, och 50-talisternas livsstil. Kort sagt, kom de fram till att dagens 60-åringar lever som generationen före gjorde i 40-årsåldern. Jahaja men det är amerikanarna det. Tanken på om det stämmer på oss svenskar i allmänhet och mig själv i synnerhet känns kittlande att tackla från olika håll. Till min hjälp tänker jag ta litteratur, konst, mat, musik, språk och resor.

Jag närmar mig 60 och tänker att det ska bli bra det också. Egentligen är det inte dramatiskt det här med åldrar. Den livsstil man har fortsätter man att utveckla. Om man kan. Om man har tur, sa den 88-åriga damen i P1 som aldrig haft någon ålderskris. Om man får vara frisk måste jag tillägga. När jag var 42 fick jag ryggskott  och fick krypa ur sängen, orkade varken borsta tänderna eller brygga kaffe. Jag låg i sängen och hade ont, jävligt ont i evigheters evighet. Jag kände mig urgammal. – 40 det nya 80 kanske?