Hårfint

IMG_3769.jpg

Det går inte att negligera längre. Håret som växer ut så retsamt under det mörka är inte längre melange. Det är vitt! I alla fall ser det ut så när det kryper fram en synlig kant bara tre veckor efter senaste färgningen. Det är avslöjande. Va! Gammal liksom? Vitt hår förknippas ju traditionellt med ålderdom och vishet. Vishet är fint och beundransvärt, för att inte säga eftertraktansvärt. Den vill alla ha. Men ålderdomen? Huh, den vill man hålla på avstånd så länge som möjligt. Eller? Och har men en gång blivit vithårig har man avslöjat sig, och då finns ingen återvändo. Man tvekar …  

Sedan ser jag mig runt omkring i magasin, på tv och inte minst bland vännerna. Dessa vackra kvinnor, och män också för den delen, med sina vita hår. Glänsande liksom. Vackra just för att de har vågat. Och jag undrar vem är det är jag lurar egentligen? Vännerna, arbetskamraterna, den obekante på gatan? Bara mig själv, tror jag. Nästa gång väljer jag en blond nyans att täcka den vita utväxten. Jag är inte lika modig som en kär vän som gick från brunsvart till ljusblond över en natt. Jag behöver nog vänja mig. Detta betyder inte att jag har börjat min resa mot ålderdomen. Den inleddes för länge sedan. Närmare bestämt den dagen jag föddes. 

Annonser