Vilken lyx det var att ha någon som tog till sig min text som om den vore hans egen. Jag menar verkligen brydde sig. Som trängde under ytan och ifrågasatte och skar bort det som hindrade, blockerade, försvårade läsflödet. Väldigt varligt förstås. Medveten som han, själv författare till sju böcker, är om kreatörers sensibilitet.
Detta manus är ett barn jag burit snart fem år. En graviditet som inneburit total lycka men också djup svärta. Barnet blev inte så perfekt som jag önskat. Ett tiotal refuseringsbrev lät mig förstå det.
Men så kom han på det nytänkande förlaget och sa att språket var vackert, poetisk och blev tillochmed en smula lyrisk. Sa att det var en fantastisk historia. Jag tyckte han överdrev. Tänkte att det säger han till alla. Tänkte att han får ju betalt för att säga detdär. Vänta bara tänkte jag. Vänta bara tills du redigerat färdigt. Men. Han sa att det är en fantastisk historia – fortfarande.
Jag vet egentligen ingenting efter dessa år av ordgnetande. Men jag tror på min redaktör.
jeanettesblogg 
Tro på din redaktör. Och tro på dig själv framför allt. Heja dig!
Härligt med bra feedback, fortsätt tro på honom!
Ja visst är det. Som med din kommentar nu. Tack för rådet!
Instämmer med annisvensson. Oftast ser utomstående mer objektivt på ens text än vad man gör själv. Och grattis till så fin feedback 🙂
Tack snälla!
Säger som ovanstående. Grattis till fin feedback. Klart att du ska tro på din redaktör – och dig själv.
Tack! Då gör jag det 😊
Man står alltid med näsan för nära väggen själv för att kunna bedöma sin egen text. Det är först när den når andra läsare som den får en rättvis bedömning, så lita på din redaktör 🙂
Visst är det svårt? Så okey då gör jag det 😃