”Inspirerad av verkliga händelser”

Så brukar det heta i förordet till böcker med verklighetsbakgrund. Och ja, min bok ”det enda som betyder något” lutar mot historiska fakta. Mormor och hennes systrar är hämtade upp ur det dunkla förgångna och ljussatta på nytt sätt.

systrar-scan frilagd

Jag har försökt behandla dem och tiden de levde i med kärlek och respekt. Trots det: Det mesta är ljug.

Det är ingen dokumentär jag skrivit. Jag vill ha roligt. Och jag har roligt när jag hittar på.

Allvarligt. Det här med att historien är hämtad ur verkligheten. Är inte alla historier det? Någonstans  i författarens verklighet fanns ursprunget. Tror jag. Vad tror du?

Om magi i vatten

Något händer när jag är vid vatten. Havsvatten eller insjövatten. Inuti lyfter bröstet sig, plötsligt befriat.

IMG_5045

 

ljusglittret som uppstår när solstrålarna vaggas på vattenytan lever och andas.Vissa dagar, om jag lägger mig ner på mage längst ut på bryggan, viskar det i mitt öra.  Jag ser ner i det mörka vattnet som glänser på fingertoppsavstånd och hänger mig. Orden och scenerna som kommer bilder ett mönster. Klart och beskrivande, i motsats till drömmarnas dunkel. Oftast får jag får svar på hur det manus jag arbetar på kan gå vidare. Det händer också att en helt ny idé föds.

Förstå mitt envetna badande och häng på bryggan hela sommaren.

Förlag och tår.

Jag trodde jag visste hur det var att ge ut en bok. Det visade sig att det visste jag inte alls. Egenutgivning är en sak. Proffsutgivning en annan. Då, för fem år sedan, korrläste jag själv. Och det vet ju ”alla” att det är som att försöka klia sig på ryggen med tårna.

images
Alltså blev det säkert en irriterande upplevelse för några av mina stackars läsare. Varav en del tycktes ordblinda eller nåt och faktiskt gillade boken ändå. Eller så var de bara snälla. Eller mycket överseende. Eller den typen av människor som ser på helheten och budskapet i en berättelse. Favoritläsaren alla kategorier. Som du alltså (de andra har redan slutat läsa).

 

 

Mamma

Min nya bok är skriven av många anledningar. Men främst var den tänkt till dig. Det var du som gav mig idén. Dina berättelser gjorde mig nyfiken. Du gav liv åt en svunnen tid med andra förutsättningar, mellankrigstidens karga jordmån. Men genom dig förstod jag att människorna är lika oavsett när man fått möjlighet att leva sitt liv. Vi har alla samma längtan efter kärlek, samma önskan om att bli respekterade, vi för samma kamp för ett bättre liv.

Det är bråttom nu, och snart är det för sent. Du försvinner lite för varje dag i den där demenssjukdomen som du aldrig kommer ihåg namnet på. När min bok är tryckt ska jag läsa den högt för dig. Jag ska berätta för dig, så som du gjorde för mig.

IMG_4335

Förväntan

Så var det min tur. Det som verkat så ouppnåeligt, nästan som en dröm. Det har alltså blivit sant. Jag på Bokmässan. Skojar du? Hade jag sagt för inte länge sedan alls. Den plats som tycktes vara vikt för en annan sorts människor. De som liksom seglade fram i en egen sfär. Jo, jag vet att jag romantiserar! För naturligtvis är det skitsnack, jag förstår det nu. Men jag har medvetet hållit fast vid en sådan bild. För jag tror att det är bra att ha illusioner – drömbilder att värmas vid.

Tänker att där, om jag når dit, där det är så mycket bättre, kommer jag också att förändras. För jag tror att det är bra att med förändring. Om man med det menar att utvecklas. För mig är det meningen med livet. Även om vägen kan bli knepig och inte alls så rak och välasfalterad som man tänkt sig. Det får inte stå stilla. Man kan till exempel lära sig virka. Eller skriva ett brev till Anders Borg och klaga på sjukpenningen. Eller skaffa ett fadderbarn. Eller åtminstone ett litet vårdträd. Annars förstår jag inte hur man orkar gå upp på morgonen. Räkna bort sig själv innan man måste? Nej inte jag inte. Inte du heller, hoppas jag.

Min debut

När historien var ihoptotad. Efter år av omarbetningar andades jag ut. Klar äntligen… Då var det dags för omslaget. ”Eftersom boken handlar om grannar som är syndare av värsta slaget, måste det synas utanpå” sa maken som är illustratör (bland annat). Och så gjorde han ett förslag som jag älskade och tänkte att då var det väl klart då.

Trodde jag! Nej, nu skulle det arbetas med storlekar på texter, placering av titel och tycka om placering av förläggarens logga. När vi kommit till baksidan var jag otålig. Jag såg redan den färdigtryckta boken i handen och så måste jag kolla på fetheten i olika typsnitt. Sedan var det baksidestexten: vad skulle jag säga för att locka den presumtive köparen utan att avslöja upplösningen? Och skulle jag ha en bild på mig själv eller var det bara för självbiografier och amerikanska bästsäljare? Vid det laget hade jag blivit sur och önskade att någon annan kunde bestämma. Hade jag inte gjort det som var det viktigaste kanske, nämligen skrivit dessa 250 sidor? ”Mamma” sa sonen som semestrade hemma och såg min sinnesstämning ”tänk på att den här boken ska du leva med sedan”. Han sa inte ”resten av ditt liv”, med man anade allvaret. ”Detaljerna är viktiga, när den är tryckt är det för sent.” Tanken landade. Tänk så klokt sagt. Jag kramade honom och sedan fotograferade han mig. Trots att jag varken skrivit en självbiografi eller definitivt inte (om inte himlen ramlar ner över mig), en bästsäljare. Men ändå. Det gäller att passa på. Sin debut får man aldrig tillbaka.

Vi måste prata om kärleken

Jag var på bröllop för två veckor sedan. Det var så mycket kärlek i luften att tårarna kom – flera gånger. Bruden var inte bara vacker, hon var rörande och rolig också. Hon talade om mannen som hon älskade för att han älskade henne … oavsett. Brudgummen var inte bara stilig utan vidöppet ödmjuk inför sin kärlek. Brudens och brudgummens systrar … ja, så där skulle jag kunna fortsätta. Många kämpade mot känslorna, men fick ge upp. Det var dörrar som öppnades som kanske varit stängda länge och nu släpptes fram ur det innersta. Som en sorts förlossning. Kanske var känslorna ännu starkare efter vad som hänt på Utøya veckan tidigare. Plötsligt lyste glädjen och hoppet igen. Vi tillsammans liksom. Inte fan får det onda segra!

Vi måste slåss för kärleken. Hindra de sjuka idéerna att få fäste, begränsa de utspårade idealisternas möjligheter att begå sina handlingar. Ingen eller inget får förstöra den kärlekens kraft som, jag är övertygad om, alla har.